Kvinnorörelsen
kring Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad

Norm och verklighet = mål och hinder/möjligheter.

Av Jeanette Axvi ©

 

"Jag som tror på en framtid, då ingen enda samhällsmedlem skall kunna undandraga sig arbetets plikt. Utan att arbeta vinner kvinnan lika litet som mannen en allsidig, intellektuell och etisk utveckling och kvinnan behöver därför bättre arbetet än arbetet behöver kvinnan".

Ellen Key i "Missbrukad kvinnokraft" 1896 som försvar för sitt särartstänkande.


Uppsats i Kvinnohistoria vid Göteborgs Universitet, juni l993. Av Jeanette Axvi.

Jag har studerat en del av den svenska kvinnorörelsen med tyngdpunkt på Fogelstadsskolan och dess inspiratörer. Vad ville kvinnorna i och kring denna rörelse. Hur lyckades de med sitt mål och hur lyckades de genomföra sina intentioner? är frågor som jag försöker besvara. Avslutningsvis presenteras några egna slutsatser med särart-likhetsideologi som bas.

Bakgrund - utveckling


Den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad startades 1925 och var som mest aktiv till 1935. Den upphörde l954 men de första 10 åren är den aktiva tiden med många kurser och starka visioner om en ny tid med reformer och förändringar och kvinnligt medborgarskap som ett mål.

Medborgarskap var ett begrepp i fransk upplysningsfilosofi (och ordet för tanken till antikens Grekland och Rom). Målet var att fostra kvinnorna, när de nu äntligen fått den eftersträvade rösträtten l921, till fria individer med i staten lika rättigheter och skyldigheter (som männen).

Under 20-talet kom flera jämställdhetsförbättringar. Med nya Giftermålsbalken l921 blev man och kvinna jämställda i äktenskap och föräldraskap.

Behörighetslagen l923 jämställde i stort sett kvinna och man i rätten till arbete i statlig tjänst. Detta var formella rättigheter. Det var lite svårare med de verkliga rättigheterna. T ex vid folkomröstning och förbud mot alkohol togs kvinnornas röster (59% av kvinnorna var för förbud och 41% av männen emot förbud) helt bort med motiveringen att "de ändå inte drack sprit".

Olika lön

Kvinnors löner och pensioner och pensionsålder i statlig tjänst sattes lägre än männens eftersom de ansågs inte arbeta lika bra: högre frånvaro och lägre prestationsförmåga. Detta kunde inte bevisas men likalönsprincipen övergavs i lönekommitténs proposition l925.

Kvinnliga värden

De normer som Medborgarskolan ville förmedla var att kvinnor skulle leda utvecklingen mot det ideala tillståndet: ett samhälle med harmoni mellan kvinnor och män. Ett samhälle där också individerna kunde utvecklas. Skolan skulle ge social och moralisk kompetens till kvinnorna så att de kunde lyckas med att bygga samhälle och politik ihop med männen.

Det tycks som om skolans ideologi var särartsinriktad, men inte helt. Det kvinnliga skulle vara basen i en vägröjande rörelse med kvinnor som goda medborgare. De skulle vara med och styra samhället, via riksdag tex. Målet var ett demokratiskt samhälle.

Det kvinnliga, alltså kvinnors möjligheter att se till individers kärna, var centralt. Kvinnor hade känsla för familj, släkt, vänner - inom den lilla familjen lika väl som i ett kollektiv. Det var inte fråga om någon traditionellt uppfattad kvinnlig mildhet eller godhet och inte polarisation mot manlig ondska eller så utan bara uppfattningen att kvinnan hade hjärna, hjärta och hand. Målet var att upphäva dualismen mellan enskilt och allmänt.
Detta var väl också vad kvinnorna inom socialvård redan gjort på 1800-talet. Men på lägre maktnivå.
Man anar särart även på Fogelstad, men inom intellektuella ramar.

Kvinnokretsen på Fogelstad

Kvinnorna som undervisade och styrde var välutbildade och kom ur borgarklass och adel. En del satt i riksdagen.
Skolan var knuten till Föreningen Frisinnade Kvinnor som startades redan 1914 av Ada Nilsson, läkare med kvinnosjukdomar och sexualupplysning som specialitet. Hon startade också Kvinnornas diskussionsklubb 1907 och där träffade hon Elin Wägner.

Ada Nilssons våning i Stockholm var en stor mötessalong för kvinnor. Alexandra Kollontaj blev Adas vän. Vänskapen mellan dessa kämpande kvinnor var stor och viktig. Den ska enligt Lena Eskilsson inte förväxlas med lesbiskhet. Lena Eskilsson menar att varm och innerlig vänskap, nästan som kärlek, var en tradition bland kvinnor sedan 1600-talet. Ada hade en vän hela livet, Alma Sundqvist, även hon läkare.

 

Kvinnors möjligheter

FFK, Föreningen Frisinnade Kvinnor, var i början liberal. 1922 blev föreningen ett radikalt förbund, Frisinnade Kvinnors Riksförbund, som avlägsnade sig från partipolitiken. 1931 blev det Svenska kvinnors vänsterförbund.
Förbundet gav från 1923 till 1936 ut den politiska tidskriften Tidevarvet. Den var ett debattforum för det som var skolans mål: att diskutera och utbilda mot en möjlighet för kvinnor.

Hur kvinnorna skulle vara var inte så uttalat, utan det låg implicit i debatter och undervisning. Det fanns öppenhet i normen. Pröva sig fram, experimentera.

De övriga i kretsen, förutom Ada Nilsson, var Elisabeth Tamm, Honorine Hermelin, Elin Wägner och Kerstin Hesselgren.
Elisabeth Tamm ägde godset Fogelstad. Hon studerade för guvernant, informator och litet i Uppsala. Hon blev rikdagsledamot och var en politisk vilde liksom Kerstin Hesselgren.
Ada Nilsson och Elisabeth Tamm blev intresserade av Sovjet och socialismen men främst för att de trodde på Sovjet som fredsbevarare.
Kerstin Hesselgren gjorde lång yrkeskarriär. Hon var Sveriges första bostadsinspektör l906, landets första yrkesinspektör 1912, med socialt arbete inom industri- och affärsvärlden och hon var riksdagskvinna och respresentant i Nationernas Förbund.

Lycka och misslycka

Kvinnorna på Fogelstad levde upp till sina egna normer. De var feminister men inte med i kvinnorörelsen. De var välutbildade, självförsörjande, barnlösa. Två var gifta: Elin Wägner före Tidevarvs- och Fogelstad-tiden och Honorine Hermelin kort efter med den danske religionsfilosofen Vilhelm Grönbech.

De lyckades kanske med sin pedagogiska uppgift, att undervisa de blivande medborgarinnorna efter idén om individen i centrum: personlighetsutveckling och självverksamhet.
Viktigaste ämnena i skolan var samhällskunskap och människokunskap. De var emot socialdemokratins skolreformer som syftade till klassutjämning. Rektorn Honorine var å andra sidan engagerad i svenska settlement- och hemgårdsrörelsen som arbetade för samvaro och gemenskap över klassgränserna.

Inom partisystemet i Sverige var det svårt för kvinnor att göra sig gällande. Föreningen Kvinnolistan 1927-1928 ville samla röster till kvinnor på valbara platser och få ökad representation i riksdagen, stads- och kommunalfullmäktige. Ada Nilsson fanns med på listan till Stockholms stadsfullmäktige.
Kvinnolistan misslyckades 1927. Man fick 500 röster av 160.000. År 1928 blev resultatet ännu sämre.

Kommentar:

Yvonne Hirdmans teori: när den kvinnliga särarten betonas så betonas samtidigt den manliga och systemet bibehålls. Alltså maktsystemet i samhället.

Det anser jag kan vara förklaringen till att Fogelstad-kretsen inte lyckades med sin samhällsvision. De arbetade också isolerat. Utanför partierna. Om de kom in i riksdagen.

Ett demokratiskt kamratsamhälle bör väl bestå av individer med gemensamma mål. Där kan finnas olika genus och olika personligheter ­ med gemensamt samhälle och delad makt.

© Jeanette Axvi, 2000

 

Litteraturförteckning:

1. Drömmen om kamratsamhället, Eskilsson, Lena 1991. Elin Wägner.

2. Missbrukad kvinnokraft, Key, Ellen


3. Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning. Hirdman, Yvonne.


 
©Artic News 2000. Alla rättigheter förnehålles. All rights reserved. E-mail: j.axvi@articnews.se